Mitt eget dagliga bröd har under de 50 senaste åren bestått av så kallad lakto-ovo-vegetarisk mat. Jag brukar vara litet skämtsamt provokativ och säga att jag blev vegetarian när jag blev gammal nog att tänka själv. En arbetskamrat berättade att han brukade gilla att diskutera och retas litet med sina kompisar som var vegetarianer, men så märkte han att det var dom som hade alla goda argument, så han tog den logiska konsekvensen av det och blev vegetarian själv. Klok kille.
Att vara vegetarian var ganska udda på 70-talet, och jag trodde nästan att min farmor skulle börja gråta när jag inte ville äta hennes goda gräddstuvade köttbullar längre. Hon hade ingen aning om vad hon skulle servera mig. Men vartefter tiden gick blev det först accepterat att vara vegetarian och sedan ”inne”. Idag ska man till och med vara vad man i dagligt tal kallar vegan, om man vill hänga med i svängarna. (Om man ska vara strikt betyder vegan att man inte använder några produkter från djur, inte honung, bivax, ull eller läder heller. Men oftast menar folk att man inte äter något från djur och jag använder ordet i den betydelsen här.) Flera personer i min närmaste omgivning, som jag aldrig ens trodde skulle bli vegetarianer, har blivit veganer. Det är glädjande tycker jag.
Jag och min man har under de senaste tio åren dragit ner drastiskt på animaliska produkter, men är inte helt och hållet veganer, ännu ... Det kan fortfarande bli en omelett då och då, med ägg från våra egna höns, smör på smörgåsen ibland eller en efterrätt med grädde. Men vi brukar inte slentrianmässigt äta animaliska produkter, utan försöker hitta nya ersättningar eller metoder för att anpassa vegetariska recept eller recept med kött och fisk, så de blir helt växtbaserade. Oftast är det enkelt att byta ut kött eller mjölkprodukter mot någon växtbaserad produkt, som det finns en uppsjö av idag, men när det ska vara ägg och ost i recepten kan det bli knepigare eftersom de gör mycket för både smak och konsistens.
Recepten som finns här är på sådan mat som serverats här hemma - vårt dagliga bröd, inte någon märkvärdig lyxmat. Fast vi tycker det är lyx att kunna äta våra egna pinfärska grönsaker. Det är odlarlycka. Vår mathållning hänger nära ihop med odlingen. Vi lagar det som vi har odlat – och vi odlar det som vi vill laga. Därför kan det bli svårt att göra skarpa gränser mellan odling och recept, så ni får stå ut med att det slinker med litet tillagningstips i trädgårdskalendern, och kommentarer om odling i recepten. Min plan är att de recept jag delar med mig av här huvudsakligen ska vara växtbaserade, eftersom jag tror att det är det nyttigaste och bästa.
I början kommer receptsamlingen att vara liten och mager, men jag hoppas den ska växa med tiden, vartefter jag hinner skriva ner mina gamla recept och även prova nya.